ALEXANDER LUNDGREN I JÄMTLAND

1927 gjorde Alexander Lundgren en resa till biodlareföreningar i Jämtland och han häpnade över de goda förutsättningarna. Skördar på 50 kg var inte ovanliga och rekordet det året låg på 60 kg. Den första plats han besökte var Österede, där föreningens 7 medlemmar samlats hos Theo Näsström, Ingemar Näsströms far. Ingemar har bevarat ett tidningsurklipp från Länstidningen, artikeln skriven av Alexander Lundgren själv.

Här följer artikeln med några smärre nerkortningar:

I gamla biböcker står, att biskötsel norr om Dalälven var omöjlig. Dalkarlarna förbjöd Gustav Vasa att gå över älven, men han gick över den dalkarlarna oåtspord. Likaså har biskötseln gjort, trots gamla bimäns tro. Långsam men säkert har den trängt in icke endast i Dalarna utan även i Gästrikland, Hälsingland, Medelpad, Ångermanland och Jämtland, och under 1926 bildades en biodlareförening i Umeå, vilken f. n. har 29 medlemmar. Under 1926 rapporterades en skörd av 1 063 kg honung och 14 kg vax till ett värde av 3 800 kr. En av medlemmarna rapporterade en skörd av 50 kg honung o. 1 svärm från ett samhälle.

I Jämtland är biskötseln betydligt äldre, fast jämtarna synes hava haft en stor misstro för en sådan näring som biskötsel, ej för att de äro mera rädda för binas gaddar än sörlänningar, utan på grund av att de icke vilja tro, att vad som odlas och bedrives söderut även möjligen skulle kunna odlas längre norrut. Länge kämpade biodlingens pionjärer i Jämtland ensamma innan andra följde exemplet.

---

1926 blev ett uppryckningens år. Vid länsförbundets årsmöte valdes arkitekt C. Nilsson i Täng till ordf. och Theo Näsström i Österede till sekr. och kassör.

Samtidigt härmed reste en pastor Erik Pierre ut på egen bekostnad Jämtland runt för att väcka intresse för biskötsel. Han lyckades även härutinnan så tillvida att 3 nya lokalavdelningar bildades och ett 60-tal bisamhällen rekvirerades från södra delarna av landet.

För det beviljade anslaget (från SBR) måste instruktionskurser hållas, varför styrelsen kallade undertecknad att göre en instuktionsturné genom länet.  Denna startades i början av juli detta år och första plats var Österede. Samtliga medlemmar, 7 till antalet, voro nybörjare för året med var sitt bisamhälle. Intressant var att se och erfara huru dessa ”slagit sin kloka huvuden tillsammans” för att ställa allt till bästa i skötseln av samhällena, anskaffandet av vaxkakor, redskap och – honungsburkar, ty visst skulle man ha skörd! Sådan uteblev ej heller, ty av dessa 7 samhällen har det sämsta givit 21 kg och det bästa 50. Dessutom ha några av samhällena lämnat en svärm, varigenom samhällsantalet ökat. Biodlarnas allt i allo var här ingenjör Näsström.

Från Österede ställdes färden till Gerilå i Ragunda. Ragunda Biodlareförening hade 12 medlemmar. Här som i Österede hölls dels teoretiskt föredrag, dels praktiskt arbete i bikuporna, men dessutom visades här bifilmen. Intresset var lika intensivt här, men dessutom ägde föreningen medlemmar, som i flera år haft bin, vadan nybörjarna hade flera att rådfråga än i Österede. Även härifrån har försports att sommarens resultat blivit gott.

Från Gerilå styrdes kosan utefter den vackra älvdalen genom Jämtlands skogar, som icke voro vad man trott, fast de voro milsvida, till Skyttmon. Här hade 4 samhällen hamnat. På grund av bristfälliga råd hade biodlarna icke givit bina et skydd som de fordrade, varigenom en del yngel dött under den kalla försommaren. Jag ordnade om samtliga samhällen, påbjöd varmare packning och lämnade biodlarna så mycket undervisning jag ansåg dem kunna smälta. Meddelande hade ingått att den ene, som hade varm omboning, fått 1 svärm och 20 kg honung och de andra c:a 15 kg pr kupa men ingen svärm. Detta resultat mitt inne i den jämtländska skogen med en sådan försommar som den 1927 är bättre resultat än genomsnittsresultatet i södra Sverige.

Härifrån reste jag till Fyrås i Hammerdal vars förening hade 15 medlemmar. Instruktionskursen pågick så gott som hela dagen i faktor Bergmans bigård, som bestod av ett 15-tal kupor. Här var trakten mycket lämplig för biskötsel och resultatet har blivit synnerligen gott.

Resan gällde sedan Jämtlandsmetropolen, Östersund. Men först måste jag i arla morgonstunden resa till Orrviken, där en förening med 5 medlemmar existerade. Här fanns hos hr Emil Bellman en lika välskött bigård på¨10 kupor, som man någonsin kan finna i södra Sverige. Här går det att hålla fler bin. I Berg är även en ny förening under bildande.

Samma dag på e.m. hölls föredrag vid Önet. Bättre samhällen hade jag för sommaren ej sett. Bimassan var så stor i varje kupa, att jag måste ta en bild av de många tiotusentals bin, som gingo ut ur den ena kupan under behandlingen och lägrade sig på framväggen, för att visa sörlänningarna vad en jämtlandskupa kan förmå. Jag beräknade skörden till 30 kg pr kupa. Jag tog alldeles fel, ty det lär ha blivit betydligt mera.

Vid senaste länsförbundsmötet meddelades att flera medlemmar fått ända till 50 kg från en kupa, en annan 58 kg och rekordet lär vara 60 kg. Säg sedan att icke biskötsel lönar sig i Jämtland! Men så har ju även Östersundsföreningen en hel del erfarna och duktiga medlemmar.

Jämtlands biskötare räknar nu efter sommarens uppryckning ett 70-tal, en ökning således av när 100 procent sedan 1926. Om vi beräkna en genomsnittsskörd av 20 kg på Jämtlands 140 samhällen, och ett pris av kr 3:50 pr kg lös vikt kan erhållas, gör detta en behållning i Jämtlands lanthushållning av c:a 9800 kr. Men – skörden lär i Jämtland hava varit mycket större det dåliga biåret 1927.

Den förhärjande bisjukdomen yngelrötan har dock uppträtt på flera ställen i Jämtland, och mot denna måste kraftiga åtgärder vidtagas för att Jämtlands uppblomstrande biskötsel ej skall taga allt för stor skada. Dessutom måste nya trakter intresseras för biskötseln.

Under de närmaste dagarna kommer i en del av staden affärer särskild skyltning att anordnas i avsikt att stimulera konsumtionen av honung och då speciellt den jämtländska honungen. Allmänt känt är att våra norrländska grönsaker, alstrade under de ljusa sommarmånaderna få en friskare arom än samma produkter söderifrån. På samma sätt har även den jämtländska honungen som bekant en särskilt god arom. Alla borde läsa den text som finns på Biodlareförbundets honungsburkar, och följa dess maning: Jämtländsk honung på bordet i varje hem i Jämtland!